En plötslig vändning
Tidigt i februari 2018 började jag plötsligt må väldigt konstigt. Jag orkade ingenting, gick ner mycket i vikt, blev alldeles yr när jag var ute. Av en händelse hade jag redan sedan tidigare en tid bokad hos min vårdcentral för min årliga kontroll av blodtryck och hypotyreos och jag berättade också om mina nya symptom. I slutet av april 2018 fick jag så min PBC diagnos. Jag hade ju aldrig hört talas om PBC men jag kände mig lättad att läkarna visste vad det var och jag fick klart för mig att jag skulle få medicin för att bromsa upp det hela.
Jag träffade en ny läkare och berättade om mina nya symptom och jag hade den fantastiska turen att den här läkaren kände till PBC! Han skickade mig på alla tänkbara röntgenundersökningar, provtagningar mm för att utesluta någon annan diagnos. Det var avklarat på mindre än 5 veckor varpå jag remitterades till Gastroenheten på Danderyd. Där bekräftades PBC diagnosen redan efter några få kompletterande provtagningar och i allt det tråkiga kändes det ändå väldigt bra att allt gått så snabbt!
Medicinering med Ursofalk
Jag började äta Ursofalk ganska omgående. Yrseln gick över men plötsligt kunde jag knappt gå! Jag kunde inte stöda på mitt ena ben och tog därför hjälp av en sjukgymnast. Jag tränade och försökte mig på kortare promenader. Så småningom kunde jag börja ta mig fram längre sträckor med hjälp av en krycka och efter ett par månader kunde jag gå som vanligt igen.
Ungefär ett halvår efter diagnosen PBC upptäcktes det att jag även har följdsjukdomarna levercirros och början till autoimmun hepatit. Jag har alltså troligen burit på PBC väldigt länge utan att känna av det! Det var ju inte något roligt besked och det innebär fler mediciner. Men nu är jag tillbaka ungefär där jag var innan jag blev yr och började må så konstigt. Jag går promenader på uppåt 10 km och tränar mest varje dag. Jag känner faktiskt inte av särskilt mycket av min PBC. Jag fyller mina dagar med roliga och trevliga aktiviteter. Och det mest fantastiska är att jag blev mormor i februari!
Med stöd från PBC föreningen
Jag letade som diagnostiserad på nätet för att få så mycket information som möjligt om PBC och fann snart PBC-föreningens hemsida. Att veta att andra gått igenom liknande saker och att läsa andras historier gjorde att jag direkt gick med i föreningen. Det känns väldigt bra att träffa andra som är i samma situation som jag och jag känner att jag har fått bra stöd tack vare PBC föreningen.
Mitt tips till dig som läser det här: stå på dig. Sök hjälp och berätta om PBC-föreningen. Var aktiv och tappa inte hoppet. Det finns alltid ett hopp och det finns hjälp att få!
Inger Molander